Vad stilarna skiljer sig i
De flesta stilbeskrivningar av badrum säger samma sak med olika ord: naturmaterial, ljusa toner, rena linjer. Det hjälper ingen. Det som verkligen skiljer stilarna åt är ett fåtal konkreta beslut:
| Skandinaviskt | Japandi | Minimalistiskt | Sekelskifte | |
|---|---|---|---|---|
| Plattformat | 30×60, 60×60 | Storformat eller små, sällan mitt emellan | Storformat, så få fogar som möjligt | Små format, 15×15 eller mindre |
| Fogfärg | Ton i ton | Ton i ton | Ton i ton | Kontrast, ritar upp mönstret |
| Trä | Ljus ek, björk | Mörkare, ofta ask eller valnöt | Sparsamt eller inget | Målat, sällan synligt trä |
| Metall | Krom, borstat stål | Mattsvart, brons | Mattsvart, dolt | Krom, förnicklat, mässing |
| Förvaring | Sluten, vägghängd | Sluten, låg | Dold helt | Fristående möbel |
| Karaktär | Ljust och praktiskt | Stramt och varmt | Reducerat | Dekorativt |
Hur man använder en stil utan att kopiera
Det som gör ett badrum bra är sällan stiltrogenhet. Det är konsekvens.
Välj en princip och håll den. Bestämmer du att all metall ska vara mattsvart – då ska även golvbrunnens sil, duschväggens beslag och krokarna vara det. Det är den sortens genomförande som skiljer ett genomarbetat rum från ett välmenande.
Kopiera proportioner, inte produkter. Det som gör ett bild-badrum bra är oftast förhållandet mellan ytorna: hur högt kaklet går, hur brett tvättstället är i förhållande till väggen, hur mycket fritt golv som syns. Det går att överföra. Den exakta blandaren gör det sällan.
En stil är inte en checklista. Ett badrum blir inte japandi av att man lägger till en bambupall. Det blir japandi av att materialpaletten är begränsad, linjerna raka och att inget står framme.